Jag vill inte förklara mig, vill inte stå upp för mina ideal.
Inte heller försvara mig, vill varken vara svår eller hal.
Så vad vill jag då? Det är enkelt att förstå.
Jag vill bara sitta här med benen i kors.
Och varför vill jag det? Det är inte svårt att se.
För att du sitter bredvid förstås men.....
Jag vill inte beväka dig att göra någonting du inte vill.
Men inte heller förneka mig och påstå att jag inte duger till.
Så vad vill jag då? Det är enkelt att förstå.
Jag vill bara sitta här med benen i kors.
Och varför vill jag det? Det är inte svårt att se.
För att du sitter bredvid förstås.
Teksten til Lisa Ekdahl illustrerer så godt hvordan jeg har det for tiden. Jeg klarer å bruke tid til å kjenne etter hvor jeg er og hvordan jeg har det. Og er så glad for å kjenne både på en besluttsomhet og en ro. Jeg – og dette blir store ord... – kjenner at jeg er i ferd med å bli venn med meg selv. Ikke nødvendigvis sånn at jeg er så fornøyd med den jeg er eller det jeg gjør, men jeg klarer i større og større grad å si til meg selv at dette er meg – og det er greit. Oj, det ble virkelig store ord!
Jeg tror jeg begynner å finne tilbake til noe av tryggheten på meg selv. Og idag ble dette så tydelig fordi dagen ble fyllt med elementer som gir meg så mye – men som også gir meg muligheten til å gi noe tilbake, til å vise att jag duger till.
Dette har vært dagen for å sitte med nok en rykende fersk utgave av bladet mitt i hendene.
Dette har vært dagen for å synge fra hjertet – bli møtt, sett og hørt, og kjenne at jeg har noe å gi.
Dette har vært dagen for den gode samtalen – med rom for å vise både glede og sårbarhet, en samtale i tillit og trygghet.
Og nå kjenne på den sterke følelsen av å sitte igjen med en ro inni meg. En dag hvor prestasjoner, tillit, sårbarhet, glede og nærhet har gått side om side. En dag hvor jeg har kjent at jeg er meg – og det er greit.
Så vad vill jag då? Det är enkelt att förstå.
Jag vill bara sitta här med benen i kors.
Och varför vill jag det? Det är inte svårt att se.
För att du sitter bredvid förstås.
Det er godt å sitte her – med beina i kors. Sitte stille og bare være. Sitte stille og se meg rundt. Sitte stille og kjenne. Sitte stille og lytte. Sitte stille og prate. Sitte stille å bare være - sammen.
Jeg tror jeg lar nødknappen stå inne ennå en stund, jeg.
2 kommentarer
Gratulerer med nytt blad igjen Åshild. Det må være en stor følelse hver gang...spesielt når det er noe som gir så mange mennesker glede:-) Sitt nå med bena i kors og ta imot ros og skryt for alt arbeidet du har gjort.
Du er kjempeflink!
Jeg får nok ikke mitt før på fredag, men så har jeg noe å glede meg til ;-)
Nok et suprert bladnummer! Vet du...jeg gleder meg til det kommer like mye hver gang jeg:o)
Jeg kan på en måte tenke meg hvordan det er for dere som gir så mye i bladet, som lever med produksjon og sånn....må jo være helt fantastisk å vite at dere gjør noe som andre virkelig setter pris på, og gleder seg til!!! Skjønner godt at den følelsen må foredles litt! Så hold på nødknappen litt du, og sitt med benen i kors, nynn og tenk på at i dag har DU og de andre i bladet gledet mange;o)
Klem!! Gleder meg forrsten innmari til helga!!!
Legg inn en kommentar